Del 3 i Cheval Vendas intervju med Sophie Lindhe, Swedish Equillence
Del 1 hittar du här.
Del 2 hittar du här.
Vilka problem får du oftast hjälpa till med?
Många gånger börjar träningen med en häst som har svårt att lastas. Problemet kan vara olika stort och därför också ta lite olika lång tid att lösa. Det många elever inser är hur mycket lastträningen och framförallt den tillhörande relationsbyggande träningen samt miljöträningen, hjälper allt annat i vardagen. Det brukar sluta med att vi tar vid med annan träning när lastningen är ”färdig” som exempelvis att utveckla ekipaget uppsuttet, träna tricks, frihetsdressyr eller mer kommunikation/miljöträning.
Hur ofta ligger grundorsaken hos människan snarare än hos hästen?
Det blir nog som en slags negativ eller positiv spiral där dynamiken mellan häst och ägare antingen driver utvecklingen åt rätt eller fel håll. Ibland kan det vara så att man köpt en häst som inte visar sig vara riktigt som utlovat och ibland har man haft hästen många år men har svårt att reda ut problemet. Det är dock inte förens vi människor kan förändra vad vi gör och hur vi agerar som hästen kan ändra sig, de gör alltid vad som är lättast och vad de tror att du vill att de ska göra.
Finns det några återkommande misstag du ser hos hästägare?
Jag har många elever som tvivlar på sig själva på olika sätt. ”Är jag inte tydlig nog, gör jag fel?” eller lyssnar mycket på vad andra tycker och tänker och därför har svårt att stå stabil i sin egen övertygelse. Jag brukar ofta ta upp att det inte spelar någon roll hur de ber hästen göra något eller om de säger ”ptro” eller ”whoa”. Det som får hästen att känna sig trygg och gör att den kan förstå vad du menar är när du är trygg och självsäker med vad du vill. Med det kommer också människans förmåga att reglera sina känslor och att ge hjälperna på ett lugnt, tydligt, övertygande och känsloneutralt sätt.
Hur arbetar du med ekipage där rädslan har tagit över?
Då arbetar jag alltid i små steg. Rädsla kommer ofta av brist på kontroll eller att utgången känns oviss. Man kanske inte vet hur hästen kommer reagera i en viss situation och ofta tänker man kanske 10 steg fram när man behöver bryta ned målet mycket mer. Ett exempel är i lastingen om du är rädd att hästen ska få panik när du stänger – rädslan är ofta befogad för träningen och tryggheten hos hästen brukar saknas. Då gäller det att få hästen trygg och lugn genom att simulera allt som kan hända när du åker, innan du ens stänger bommen. Eller när du kanske är osäker på att rida din häst. Då jobbar vi också med hästens trygghet och sedan med att göra succesivt svårare situationer som ekipaget kan klara av.
Kan du berätta om ett fall som såg hopplöst ut men fick en fantastisk utveckling?
Det händer med jämna mellanrum att det blir bakslag i träningen om hästen blir rädd för något igen eller det händer något oförutsett. Varje gång lär jag mig att progression inte är linjär. Ofta kan vi ha det bästa passet efter ett bakslag. Och varje bakslag brukar gå snabbare och lättare att ta sig tillbaka från, tills de inte längre kommer så många.
Hur vet man när man behöver ta hjälp utifrån?
Det bästa är förstås att börja med hjälpen innan problemet kanske uppstår. Jag blir alltid väldigt glad när jag får lov att hjälpa till med en unghäst eller annan häst utan erfarenhet av exempelvis lastningen så vi får chans att göra ”rätt” från början. Överlag är det bra att inte vänta för länge, ju mindre befäst ett problem är desto lättare blir det att lösa.
Vad är den största missuppfattningen om “problemhästar”?
Att det är fel på hästen och att det inte går att lösa. Man behöver tänka stort här. Hur är hästens vardag, vad har den för kompisar, hur länge är den ute, trivs den i stallet, hur är människorna runtomkring, vad får den för foder. Vi får inte fastna i att hästen ”ska fungera för oss och det vi vill göra” – vi måste skapa en miljö och samvaro som hästen trivs i, då kommer den vara villig att göra allt vi vill.
Vilken egenskap uppskattar du mest hos en häst?
Definitivt hur de får mig att känna mig grundad. Och hur de luktar!
