Helgläsning! Idag presenterar vi en hästprofil med en bakgrund som inte många har varit med om!
Sophie Lindhe grundare av Swedish Equillence, berätta lite om dig själv!
Jag är en helt vanlig tjej som drömt om hästar ända sedan barnsben. Jag önskade mig en häst varje jul och födelsedag och var säker på att den kunde bo i boden och beta på tomten vid vårt radhus. Jag växte upp med helt vanlig ridskola och hade en dröm om att arbeta med hästar i USA och 2013 blev det verklighet första gången.
Möjligheten dök upp att åka till Wild Horse Rescue Center som volontär 1 månad vilket blev startskottet på den resa jag gör än idag. När jag inte tränar hästar umgås jag med familjen, våra två hundar och vår dotter, vi renoverar vårt hus från sent 1800-tal tillsammans.
– Kan du berätta om första gången du mötte mustanger i USA?
En het sommar 2013 landade jag i Orlando Florida där jag skulle spendera 1 månad tillsammans med vildhästarna på Wild Horse Rescue Center (WHRC). Det kändes både spännande och väldigt nervöst att vara ute på min första stora resa ensam. Jag möttes av Diane, ägare av WHRC, som hämtade upp mig på flygplatsen i en gigantisk pick-up.
Från henne och den andra delägaren, Malice, fick jag sedan börja lära mig om kommunikation med hästar på riktigt. Den typen av kommunikation du behöver kunna för att bygga upp tillit från grunden hos en häst som inte har någon anledning att lita på människan. Mustangerna var lugnare än jag hade trott och centret hade en blandning mellan hästar som fortfarande var helt vilda och de som var inridna och precis som en vanlig tamhäst.
– Vad lärde vildhästarna dig som du aldrig hade kunnat lära dig i ett traditionellt stall?
Vildhästarna lärde mig om hur kommunikation med hästar är en dialog, inte en monolog. För att lyckas skapa tillit och förtroende med en helt vild häst måste du vara uppmärksam på både ditt eget kroppsspråk, den energi du sänder ut och hur du andas. Dessutom behöver du hela tiden läsa av hästens kroppsspråk, försöka se vad den tänker göra innan den gör det för att kunna nå fram. Tidigare i livet hade jag mest fått lära mig om kommunikation med hästar som en monolog, ”säg till hästen vad den ska göra och se till att den gör det typ”. Det fascinerade mig hur häftigt det var att hitta den där balansen mellan att ge och ta, sända ut och dra till sig energi och hur det tillslut fick mustangen att slappna av och till och med uppskatta mitt sällskap.
– Var det något som krossade tidigare sanningar du trodde på?
Att vildhästar ser ut på ett speciellt sätt, att det är svårt att rida ut själv, lasta på en transport, stå still på stallgången och att hingstar var farliga och oregerliga. Det var mycket som hästarna jag mötte i USA kunde göra utan problem som jag upplevt att många hade problem med hemma i Sverige. Jag såg hur man arbetade mer med relationen till hästen, kommunikationen från marken och hur viktigt det var med ”vardagshanteringen”. Det skapade en mycket mer harmonisk och trygg stämning vilket var något jag ville ta med mig hem igen.
– Hur reagerade omgivningen när du började tänka annorlunda kring hästträning?
Mina närmaste blev nog inte så förvånade, jag har alltid haft en fascination för djur och längtade alltid till stallet eller om en kompis skulle komma över med sin hund. I starten av företaget är det klart att folk kanske undrade lite när jag dök upp med mina flaggor och paraplyer men jag märker hur hästvärlden mer och mer ser vinsten av att skapa en trygg och harmonisk häst.
– Vad tog du med dig hem till Sverige?
Självförtroende att jag faktiskt kunde hjälpa både hästar och ägare till en tryggare relation med mer lugn, mod och nyfikenhet. En massa bra tricks och övningar i hur man kommunicerar med knepiga hästar. En erfarenhet av att ha tränat en mustang från vild till tam och inriden på 100 dagar, det var väldigt lärorikt. Sist men inte minst en hel del skinn på näsan från möten med olika människor och en annan kultur än den vi har i Sverige.
– Hur föddes idén till Swedish Equillence?
Jag försökte om och om igen komma hem till Sverige och starta mitt ”riktiga” liv med ett ”riktigt” jobb på kontor 8-17. Jag är utbildad inom business, marknadsföring och ledarskap och tänkte länge att det här med hästarna bara var en hobby som jag skulle behöva bli klar med. Jag trivdes aldrig riktigt, varken på kontor och med den livsstilen eller som anställd. Så till sist 2018, när jag bodde i Texas, bestämde jag mig för att komma hem till Sverige igen. Skillnaden denna gång var att jag bestämt mig för att starta eget, kasta mig ut och se vart jag landade. Nu står jag här 7 år senare och har kört företaget på heltid sedan start. Namnet kom upp på en tjejkväll i Texas och kläcktes av min vän Bonnie, jag tyckte det var ett klockrent namn även om det är rätt svårt att stava till för de flesta.
– Om du fick resa tillbaka och ge ditt yngre hästjag ett råd – vad skulle det vara?
Vidga dina vyer och känn efter vad som känns rätt för dig. Var förlåtande gentemot det du inte ännu kan. Låt hästarna lära dig och sluta aldrig sträva efter att bli bättre. Sätt alltid hästen först, oavsett mål eller prestation.
– Vilken häst har betytt mest för dig?
Viska, min mustang jag hade på tävlingen Extreme Mustang Makeover. Tillsammans med Apollo, en mustang jag ägde när jag bodde i USA. De två tillsammans visade mig att jag skulle kunna göra det här på riktigt.
– Har du någon gång tvivlat på att fortsätta?
Nej aldrig egentligen. Även om livet som egenföretagare ibland är tufft när det blir mycket ansvar på ens axlar. Ibland har jag tänkt tanken att jag bara vill ha ett monotont jobb att häfta papper eller kopiera, men det går över ganska fort efter lite återhämtning.
– Vad gör du när motivationen sviktar?
Jag försöker ha några personer som är i samma bransch att ventilera med när motivationen tryter. Oftast är det för mig när det varit lite för mycket ett tag, då brukar inspirationen komma tillbaka efter lite vila. Ibland läser jag också böcker, går på någon kurs eller ser träning online för att vidga mina vyer.
– Vad är du mest stolt över i din karriär?
Dels min prestation i tävlingen med Viska men också de gånger jag lyckas förmedla mitt tankesätt så att det verkligen förändrar livet för en häst till det bättre. Ett exempel är en ung hoppryttare som helt klart är inställd på att vinna de riktigt stora tävlingarna men som ändå sätter hästens bästa först och väljer att utgå om hästen inte känns 100 istället för att pusha på för sin egen skull. Det värmer mitt hjärta och gör mig rörd.
– Vad drömmer du om att göra härnäst?
På ett professionellt plan så ligger det utveckling av en övningsbank i nära framtid. Dessutom vill jag fortsätta utveckla idén om att möjliggöra för unga människor som vill arbeta med hästar på liknande sätt som jag att kunna vara med i ett slags mentorprogram via mitt företag medan de utvecklar sitt eget. Det är något som jag startat i liten skala men gärna skulle se växa. På ett personligt plan hoppas jag såklart att min dotter hittar kärleken till hästarna och att jag får uppleva dem även genom och tillsammans med henne.
