Glömd sadelgjord, ingen säkerhetsväst och kaos på banan – vi bjuder på våra dyrköpta missar

Ur ett personligt perspektiv.

Vi har lärt oss en hel del de senaste 6 åren både genom vår och andras glömska eller missuppfattat hur reglerna fungerar.

När man skall åka iväg på träning, tävling eller meeting rekommenderar jag en bra lista som prickas av. En lista till terräng hittar du i vår guide här.
Vi bjuder på några av våra situationer vi hamnat i och som lärt oss att det bästa är check, re-check och check again.

Hopptävling

• Glömd sadelgjord. Tidig avfärd mot Ekerö. Lagtävling. Vi samlas hela gänget lastar och rullar iväg. I bilen går vi igenom packningen och när det kommer till sadelgjord tar det stopp. Vem tog den? Ingen. Sadelgjord är absolut inget du klarar dig utan och inte särskilt lätt att låna. De flesta använder den vid samma tillfälle som du och vem har just den där hoppgjorden på 125 cm som du använder? Bara att vända. Springa tillbaka till stallet, rycka med gjorden och rusa tillbaka.

• Ingen säkerhetsväst. Extremt tidig avfärd mot Heby i Eskilstuna, alltså lite mer än två timmar för oss att köra. Dessutom i snöblandat regn. Vi kommer fram i god tid och skall börja lasta av när vi inser att vi glömt Tuvas säkerhetsväst. Är du under 18 år är det inte tillåtet att starta utan väst. Panik. Hur gör vi nu? På plats finns också Tuvas 3 år yngre kompis som så osjälviskt låter oss låna hennes väst då hon skall starta i en annan klass. Problemet är bara att den är 2 storlekar mindre än Tuvas väst så vi får knappt igen dragkedjan. När vi väl får det kan Tuva knappt andas. Men det finns inte tid till andning, bara att gå in och rida. Vi inser att till nästa klass behöver vi lösa något annat. Heby är också en ridskola så vi går upp till sekretariatet och frågar. Jodå, vi kan gå ner i stallet och låna en väst. Perfekt, tack! Vi rotar runt bland västarna och inser att de är minst tre storlekar för stora. Inget att göra åt. De gick att knäppa iallafall men jag förstår att Tuva fick rida sin runda med känslan av att vara en Michelingubbe. Inte helt lätt. Efter det glömde vi inte västen igen. Även om jag råkade ta med min istället för Tuvas vid ett senare tillfälle och fick onda ögat. Men vi fick återigen hjälp av Tuvas fantastiska vänner.

• Fel ponny på fel plats. När du blir hindrad i din väg på banan. Tävling på Sundby. Allt klaffar, all utrustning på plats, fin framridning och på framhoppningen flyter det på bra. Tuva får startsignal. Inne på banan finns också det ekipage som skall hoppa efter henne. Det är otroligt viktigt att du som är väntande ekipage ser till att hålla undan för det ekipage som tävlar. I detta fall hade vi dock oturen att dela banan med en tjej som inte hade någon som helst kontroll på sin ponny vilket resulterar i att hennes ponny rusar iväg och korsar Tuvas väg, precis framför henne mellan hinder 4 och 5. Tuvas ponny tappar koncentrationen och det blir en vägran på hinder 5. Vi är förstås upprörda och även resterande personer på läktaren. Vi tar upp det direkt med överdomaren. Lite halvnonchalant och utan vidare intresse meddelar hon att det skall Tuva, 14 år minsann veta att om man känner att man blir störd på banan i sin ritt så höjer man handen och visar att man vill ha en omstart. Jaha ja. Då fick vi lära oss det den hårda vägen, fick ingen omstart och åkte hem besvikna.

• Ny utrustning. Återigen tävling på Sundby. Utomhus. Det blåser storm och dekorationerna de ställt vid alla hinder flyger runt överallt. Tävlingen får avbrytas flera gånger när ekipagen kämpar med blommor som flyger runt överallt. Överdomaren hade en tuff dag med alla klagomål. När det är vår tur känner vi att vi har koll. Allt är med. Allt fungerar. Ponnyn är ny och även utrustningen. Hinder 1-6 går som på räls. Sen kommer det. Upp på oxern som är hinder nr 7 och något händer. Vi förstår först inte vad det är men inser snabbt att det är förbygeln som lossnat och nu hänger och slänger. Det tog tvärstopp. Där och då lärde vi oss, också via den hårda vägen att när du köper ny utrustning, kolla så att allt är knäppt ordentligt, inte bara ihopsatt lite lätt.

Fälttävlan

• Glömd tröja. När det kommer till terrängmomentet i Fälttävlan spelar det ingen roll hur varmt det är för dagen. I terrängmomentet är det rekommenderat att ha långärmad tröja. Tidig morgon mot Åby Gård. Strax över 1 timme att köra. Det är varmt. Väldigt varmt. Tuva resonerar att hon borde kunna ha kortärmad tävlingstop då hon tävlar dressyr och hoppning i kavaj. Vi prickar av den långa listan och åker iväg. Väl framme kommer vi på saknaden av en långärmad tröja till terrängen. Vad gör vi nu? Ringer vännerna som startar klassen efter oss som tar med en extra tröja! Vad skulle vi göra utan varandra? Ett tips som vi nu tagit fasta på är att alltid ha en påse med extra kläder i bilen. (vi har också varit med om att ekipage kör fast i vattnet i terrängen och får sig ett oväntat dopp..)

Utöver detta har vi också glömt benskydd till hoppträning, fått springa runt och försöka låna. Haft hästar som skadat sig i transporten. Ha alltid lite bandage och sårvård i transporten! Vi har haft fastfrusna däck som måste dundras loss med slägga och varit på distansritt där vi inte hade koll på någonting men vill prova för första gången. Men vi fick fantastisk hjälp! Var inte rädd för att be om hjälp eller erbjud hjälp om du har möjlighet! Ridsporten är otroligt tävlingsinriktad men när vi behöver varandra så hjälps vi åt!

Lycka till alla ekipage där ute och har ni roliga storys att berätta, maila oss, så publicerar vi!!

/Linda